Till minne av...
Alice
Kira
Kira..Kira va speciell. Hon va så himla himla vacker. Hon va en dvärgvädur, med satinpäls. Hon va nästan helvit. Hon hade ljusblå ögon. Jag hann aldrig få en kull med henne. Vilket va väldigt synd, hon va så vacker och hennes föräldrar va bra hoppkaniner. Hon dog av att hon blev sjuk. Hon va en väldigt snäll kanin, men det tog ett tag att lära känna henne, man va tvungen att anstränga sig för att hon skulle kunna lita på än. Jag va den enda i familjen som kunde hålla i henne, och ta hand om henne. För hon litade inte på någon annan än mig. Hon ville bli klappad hela tiden och hon ville alltid turas om med gos, först skulle jag klappa henne i en minut sen skulle hon slicka mig på handen i 10 sekunder. Det krävde hon varje gång jag kom till henne..haha. Dom gångerna det inte blev som hon tänkte sig, började hon stampa och springa runt i buren. Hon va en väldigt envis kanin. Men hon slutade blev lungnare efter att vi kastrerade Zimba, för hon fick byta bur och flytta in till honom. När hon fick bo med en annan kanin och i en väldigt stor bur, med utegård så blev hon jättelycklig. Hon och Zimba låg och gosade hela tiden, och hon blev lungnare mot hela min familj. Hon dog bara ngra veckor efter att hon flyttat ihop med Zimba.. Och hon dog bara två dagar efter att Alice hade dött.. Men att veta att hon dog lycklig med Zimba vid sin sida känns skönt att veta. Men såklart saknar jag henne varje dag.